Den svåra teorins plats i pedagogisk forskning

Det tycks finnas en likhet mellan den funktion som posthumanistisk teori fyller i en viss typ av förskolepedagogisk forskning idag, och den funktion som marxistisk teori kunde fylla i pedagogisk forskning för 20 år sedan.

Hillevi Lenz-Taguchi (HLT) är professor och ämnesansvarig för disciplinämnet förskoledidaktik på Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Här är ett litet utdrag ur en artikel från 2013:

In this article, I explore the possibilities of considering the agency of the material in the production of knowledge. I experiment by performing a diffractive analysis of a piece of interview data with a six-year-old boy in a preschool class. Inspired by Donna Haraway’s (1997, 2008) and Karen Barad’s (1995, 1999, 2007) writings, I develop my own take on a diffractive analysis. Based on Barad’s thinking on material-discursive intra-activity, I also put to work Alaimo’s (2008, 2010) concept of the transcorporeal together with Deleuze and Guattari’s (1987: 272ff.) thinking on the process of becoming-minoritarian.

Vad jag vill sätta fokus på i detta citat är:

  • Uppräkningen av ”namn”: Donna Haraway, Karen Barad, Gille Deleuze, Felix Guattari, Stacy Alaimo.
  • Mängden tekniska termer: agency, the material, production of knowledge, difractive analysis, material-discursive intra-actvity, the transcorporeal, the process of becoming-minoritarian
  • Den vetenskapliga formen: det rör sig om en peer-reviewad artikel, på engelska, som följer det vanliga APA-systemet för referenser, och som också är fylld till bredden av referenser.

Jämför nu med följande utdrag ur en 20 år äldre text av professorn i pedagogik Dennis Beach (DB):

Här har vi andra namn och andra termer:

  • Karl Marx, István Mészáros, John Foster
  • capitalist lifestyles, alienation, relations of labour, capitalist production, negative dialectics, class struggle

Mitt intryck är att dessa båda texter i och för sig är författade med autentiskt engagemang för de teorier som används, men att deras form, i kombination med den kontext inom vilka de huvudsakligen (uteslutande?) blir lästa, gör att de knappast blir förstådda. Jag ska till exempel använda den senare av dessa två texter i en av de inledande kurserna till Kandidatprogrammet i pedagogik.

← Tidigare inlägg

2 Kommentarer

  1. Ditte Storck Christensen

    I artikeln ”Mapping the sociology of education” återger författarna delar av Bernsteins analys av utbildningssociologins discipliner. Analysen rimmar bra med det du insinuerar (?) om funktionen hos posthumanistisk teori. Bernstein kallar såna uppkommande fält för ”diskursiva regimer” vars primära motivering är ”marknadsförandet av ett nytt språk”. Ansträngningen att så att säga bevisa att man vet något tar sitt uttryck som en ”obsession with language”.

  2. Intressant observation. Samtidigt är det ju generellt ett underskott på svåra teorier inom pedagogik, så frågan är väl, som du också verkar mena, hur man ska skriva teoretiskt på ett vettigt sätt… Vi är nog flera som behöver lära oss att inte använda teorin som en härskarteknik!

Lämna ett svar